Europe

När jag var 10-11 år så fick jag Europes “The Final Countdown” (släpptes samma år jag föddes) i julklapp av min bror - någon galning hade spelat den på “Sikta mot Stjärnorna” samma år och jag var frälst. Innan jag upptäckte mer brutal musik - Metallica, Slayer o.s.v - så hade denna skiva en upphöjd plats i min musiksamling. Efter ett antal år (var väl 13-14 kanske) så utsåg jag dock Europe till världens sämsta band, använde skivan som frisbee (jag skäms, o så jag skäms) och saken var ur världen. Fram tills för några år sedan har jag använt Europe - tillsammans med Bon Jovi, Rhapsody och några fler - som exempel på precis vad som är fel med musikvärlden.

Men tiden biter en alltid i röven, så att säga. 2006 släppte nämligen Europe en skiva med namn “Secret Society” och jävlar, det här var ju bra. Bluesdoftande vuxenhårdrock, anförd av en av Sveriges bästa sångare och kryddat med John Norums helt fantastiska gitarrspel. Always the Pretenders och Devil Sings the Blues är helt makalöst bra låtar.

I år släppte grabbarna “Last Look at Eden”, en naturlig uppförljare till 3 år gamla “Secret Society”. Visst, ingen av skivorna är någon oumbärliga klassiker som kastar en av stolen i eufori, men det är riktigt skön rock från ett gäng som verkligen vet hur man förvaltar melodier och riff. Två bra skivor som på allvar befäster sanningen att Europe förtjänar mycket mer respekt av min generation än de fått. Vuxenrock i sitt esse.

Som inte det var nog så satt jag igår och diggade till The Final Countdown. Ur led är tiden.