Bästa album 2008

Ja så var det då 2009, nytt år med nya förväntningar. Ganska nyligen hemkommen från jul- och nyårsfirande är det väl på sin plats att man sammanfattar 2008 och dess album med en lista över sina favoriter. Något som i vanlig ordning bringar mig extra stora svårigheter då jag som de flesta vet lever i det förgångna. Jag är extremt kräsen när det kommer till nya släpp och ofta har jag funnit mig själv ha stora problem att ens få ihop en lista med 10 bra album vid ett års slut.
Så var även fallet denna gång…till en början. Men så plötsligt poppade album efter album upp och plötsligt var jag tvungen att faktiskt plocka bort album från listan för att begränsa mig till tio.
2008 måste med andra ord ha varit riktigt bra.

Här kommer då Wasses lista över 2008 års bästa album:

1. In Flames - A sense of purpose
“Borde inte komma som någon större överraskning, många har nog denna platta överst på sina listor och så även jag som synes. Hade inga större förhoppningar på plattan när den kom, efter ett par lyssningar hade ett par riktigt fina låtar utkristalliserats men inte mer än så. Skivan växte dock allterftersom, nya små pärlor och passager hittades titt som tätt och plötsligt hade skivan växt från bra till magisk.
Fantastisk lyrik med stor igenkänningsfaktor och förmågan att beröra gjorde inte saken sämre.  Att upphovsmakarna är svenskar gör ju inte direkt saken sämre utan jag kan med stolthet sätta In Flames överst på min lista.”

2. Airbourne - Runnin’ Wild
“Albumet kan vara från 2007, men strunt samma. På min lista platsar dom högt. Grymt skön och ösig rock’n'roll i bästa AC/DC anda och också bättre än allt nämnda band gjort sedan i princip Back in Black…Fram tills släppet av Black Ice, så nu vete fan”

3. Volbeat - Guitar gangsters and Cadillac Blood
“Upptäckte dessa danskar på Sweden Rock 2008. Hade innan inte förstått varför man var så hypade, men nu vet jag…”

4. Opeth - Watershed
“Även detta en nyupptäckt från 2008, lärde mig snabbt att älska bandets tidigare alster innan man knockade mig med detta fanstastiska, mörka och sköna alster.”

5. Tiamat - Amanethes
“Även här ett band som jag tidigare haft svårt att förstå storheten i, bara att tänka om efter släppet av detta album. ‘Meliae’ får det fortfarande att tåras i mina ögon.”

6. Amon Amarth - Twilight of the thundergod
“Årets överraskning, vem hade kunnat tro att jag skulle gilla dessa dödsande brutala vikingar från Svedala. Okej, visst är det stundtals på gränsen till kommersiellt, men skit samma, det är ju bra. Man vill bara höja näven i luften, svepa sin öl och skråla med.”

7. Avantasia - The Scarecrow
“Egentligen det ‘minst bra’ av de tre Avantasiaalbumen, men jösses vilken lägstanivå man har. Kiskes blotta närvaro höjer naturligtvis betyget ytterliggare ett snäpp.”

8. Judas Priest - Nostradaemus
“Var något tveksam från början, men oj så detta album växt med tiden. Helt rätt att gå lite nya vägar av prästerna.”

9. Whitesnake - Good to be bad
“Vilken comeback, vem hade kunnat ana. ‘Lay down your love’ kan vara något av det bästa den vita ormen släppt på väldigt länge. Med lite teknisk hjälp har David fortfarande en av de grymmaste piporna.”

10. Metallica - Death Magnetic
“Ja i slutändan kvalade även denna platta in på min lista i stenhård konkurrens med Cavalera Conspiracys släpp. Naturligtvis långt ifrån klassikerna från 80-talet, men ändå grymt hög nivå. Och jag har då inga problem med ljudet…”

Årets besvikelse för mig får nog sägas vara Iced Earths, The crucible of man. Jag hade så höga förhoppningar inför Matts återkomst i bandet, men de grusades å det grövsta. I walk alone är en grym låt som platsar med de allra bästa IE-numren, men efter det var det ganska tunnsått och skivan kändes tyvärr ganska slätstruken.