Red Dragon Cartel
"S/T"

Releaseår: 2014
Betyg: 5/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.2/10
Antal röster: 29




Läst: 935ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2014-02-18

Jake E Lee återvänder till hårdrockscenen
Läser du mer eller mindre regelbundet på den här sidan så vet du garanterat vem Ozzy Osbourne är, och sannolikt har du även koll på att han en gång i tiden hade en gitarrist vid namna Jake E Lee vid sin sida. Den tiden var skivorna "Bark At The Moon" och "The Ultimate Sin", så vi pratar således mitten av 80-talet. OZZY OSBOURNE fortsatte sin resa utan gitarristen efter det, och Jake E Lee startade istället sorgligt underskattade och förbisedda BADLANDS (se där ett fantastiskt tips på melodiös och svängig hårdrock med spelglädje!) för att släppa två album. Därefter, från 1992, är det i stort sett tyst. Det finns sporadiska inhopp som gästartist, något instrumentalt soloalbum och annat smått, men i det stora hela har karl'n hållit sig från hårdrocksscenen. Till nu.

2014 är året när Jake E Lee formerar sin nya grupp RED DRAGON CARTEL och återvänder. Han har med sig Ronnie Mancuso på bas (som, om jag förstår saken rätt, är huvudansvarig för återkomsten), Jonas Fairley på trummor och D.J Smith på sång. I alla fall mestadels, initialt var tanken att göra som gitarrkollegan SLASH och skapa ett album med flertalet olika gästsångare, men det föll delvis igenom. Resultatet är en skiva där man lyckats få inspel från artister som Robin Zander (CHEAP TRICK), Rex Brown (bas, från PANTERA och DOWN), Scott Reeder (KYUSS), Maria Brink (IN THIS MOMENT) och Jeremy Spencer (FIVE FINGER DEATH PUNCH). Ändå består kärnan av de förutnämnda, och det är faktiskt vad som räddar föreställningen från ett ganska stort magplask, för i övrigt spretar det rent vansinnigt mycket - och håller, rent krasst, inte alltid hög standard.

Bäst är inledande Decieved, där riffet och gitarrspelet låter så som hämtat från huvudfigurens tid med OZZY OSBOURNE att det är nästan skrämmande, samt Feeder och tunga War Machine. Annars faller resterande material igenom en del, och i dagens mediabrus passerar det ut till förmån för annan musik. Tyvärr. För det går inte att sticka under stol med att det är roligt att höra Jake E Lee's ganska karakteristiska och väldigt kompetenta gitarrspel igen. Det verkar dessutom ha konserverats under hans frånvaro, och lyser klart över den här självbetitlade återkomsten.



/Robert Gustafsson





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: