Hacride
"Back To Where You Never Been"

Releaseår: 2013
Betyg: 8/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.5/10
Antal röster: 16




Läst: 931ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2013-07-01

Hacride - Back To Where You Never Been
Om ni ursäktar att jag nyttjar en sport-analogi, skulle man kanske kunna säga att HACRIDE är Frankrikes svar på Phil Neville. Visst, de flesta har hört talas om honom, och vet kanske att han haft en ganska lång karriär på en skapligt hög nivå. Sammantaget har man dock en ganska diffus uppfattning om hans egentliga kvalitéer och prestationer. Den man istället har koll på är brorsan Gary, som blivit bäst i världen med Manchester United. (Och, om man frågar brittiska fotbollsfans, som givetvis också varit bäst i världen tillsammans med engelska fotbollslandslaget. De har bara haft lite otur med domsluten. Och med Tyskland.)

Vad har då bröderna Neville med HACRIDE att göra, undrar ni kanske? Jo, liknelsen består i att fransosernas "Gary" är GOJIRA. I den musikaliska versionen är GOJIRA den berömda brodern, och såväl fans som kritiker har (förvisso med rätta) tagit bandet till sina hjärtan och hyllat deras blytunga, intelligenta, intrikat progressiva metal. HACRIDE, däremot, har liksom mest smugit med i bakgrunden utan att egentligen nå ens i närheten av samma publika uppskattning.

Detta är att se som en grav kosmisk orättvisa, i klass med den att Tyskland alltid vinner straffläggningen i fotbolls-VM. HACRIDE är nämligen inte ett dugg sämre än sina landsmän och progressiva metalbröder i GOJIRA. På "Back To Where You Never Been" golvar de mig med en blandning av eleganta arrangemang, intensiva skrik, vackra melodier och aptunga riff. Lyssna bara på ett spår som instrumentala Synesthesia, när numret väl kommer loss på allvar – ni lär inte höra något tyngre på den här sidan årsskiftet...

Faktum är att de flesta andra numren också imponerar... med tiden; låt mig återkomma till det. Egentligen finns det inga uppenbart svaga nummer på plattan, utan alla låtar utgör meningsfulla bitar i pusslet. Det är till exempel svårt att inte digga närmast grunge-aktiga Overcome, meckigt intensiva Ghosts Of The Modern World, vackert malande avslutningen Requiem For A Lullaby, suggestiva Edification Of The Fall (bara låttiteln är ju värd en guldstjärna!) och då som sagt Synesthesia.

Angående det här med tiden, då: "Back To Where You Never Been" är ett komplext verk, fullt av sublima nyanser och snygga små detaljer. Det tog ett par genomlyssningar innan plattans fulla styrka stod klar för undertecknad, och jag tror nog alla intressenter gör klokt i att låta verket få tidsmässigt utrymme att växa. För egen del kan jag i alla fall konstatera att när polletten väl trillade ned gjorde den det med besked. Frågan är inte om HACRIDE kommer att återfinnas på min årsbästalista eller inte – frågan är snarare vilken av medaljerna de lär knipa...

/Fredrik Sandberg





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: