Scorpions
"Humanity hour I"

Releaseår: 2007
Betyg: 5/10

Användarbetyg: 0.8/10
Antal röster: 40



Köp skivan nu hos:


Läst: 1194ggr | Kommentarer: 2 | Inlagd: 2007-08-04

Lovande start som utmynnar i en gäspning
Scorpions hamnade efter över ett decennium med fantastiska framgångar i en ordenlig utförslöpa i och med det mediokra albumet Face The Heat 1993. Jag tappade allt intresse för deras förehavanden efter nämnda album och inte ens rapporter om att förra albumet Unbreakable skulle vara ett fall framåt fick mig särskilt intresserad.

Men när jag nu skulle se dem på Sweden Rock Festival kunde det vara en bra idé att på nytt ge den klassiska tyska gruppen en chans, nu med det nya alstret Humanity Hour I färskt i bagaget. Det nya albumet har komponerats i samarbete med Desmond Child som tidigare haft framgångar med bl. a Kiss och Bon Jovi. Enligt uppgift ska det vara ett konceptalbum med lite allvarligare tongångar än var vi är vana vid från Scorpions som är mest känd för sina rockrökare såsom Rock You Like A Hurricane, men framför allt smäktande ballader som Wind Of Change.

Klaus Meine & Co överraskar mig rejält från start med låten Hour I genom att göra som Alice Cooper gjorde på Brutal Planet och öppna med en låt som med sina närmast industri-doftande riff flirtar hejvilt med Marilyn Manson-genren och ta mig tusan om inte låten är alldeles utmärkt. Det är möjligt att låten är kommersiellt beräknande men det struntar jag i så länge den är bra.

De fortsätter sen med den alldeles förträffliga låten The Game Of Life, en något nedstämd men annars klassisk melodidänga av Scorpions med en mycket stark refräng, man kan inte annat än kapitulera inför Meines ack så välkända nasala röst och tyska brytning i refrängen.

We Were Born To Fly, You´re Lovin´ Me To Death och 321 är bra låtar med mörk stämning och dystra riff i samma anda som öppningsspåret, 321 påminner en hel del om Paul Stanley´s senaste soloalbum Live To Win med sina tunga moderna toner. Mellan dessa låtar sticker också låten The Future Never Dies in som är en halvballad med en alldeles förträfflig körsång. Så långt allt väl, den första halvan av skivan överraskar mig rejält med sina tunga tongångar.

Sedan tappar Skorpionerna totalt konceptet när de med Love Will Keep Us Alive totalt faller in i seg-tempo-träsket och spelar 4 låtar i rad som i princip skulle kunna var samma låt och skivan går på tomgång. Det verkar inte finnas någon gräns för hur smaklös gruppen kan vara när det gäller ballader.

De två sista låtarna är en förbättring då de första försöker de sig på ett lite udda grepp genom att ta in Smashing Pumpkins sångaren Billy Corgan på The Cross och sedan avslutar med den domedags-doftande Humanity som är klart mer engagerande än de föregående 5 låtarna.

Hade jag fått betygsätta endast den första halvan av skivan hade de blivit ett bra betyg då den delen känns fräsch och Scorpions törs utmana sig själva med lite nya grepp. Sedan såsar de till det med 4-5 otroligt sega låtar också var den festen förstörd.

Kan någon tala om för Scorpions att de är som bäst när de spelar hårdrock och inte balladrock.

/KissJocke





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Namn: SnakeEyes | Datum: 2007-08-27 19:10:05

Första halvan av skivan är mycket bra och trots bottennappen så tycker jag att detta är Skorpionernas bästa platta sedan Crazy World 1990.
Namn: KissJocke | Datum: 2007-08-30 10:01:40

Håller med till fullo. Flera spår på första halvan är riktigt bra. Min favorit fn är The Game Of Life
Annonser: