Entrails
"Raging Death"

Releaseår: 2013
Betyg: 5/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 1.0/10
Antal röster: 23




Läst: 1016ggr | Kommentarer: 1 | Inlagd: 2013-05-15

Entrails - Raging Death
När jag var yngre var jag lite av en musikfascist. Allt som jag lyssnade på var tvunget att vara nyskapande och fullt av spännande idéer. Misstänker att det var den unga progrockaren som lurade i vassen. Jag vill tro att jag gått mot en mer liberal inställning där den bra låten är fokuset mer än originalitetskravet. Hade jag hört ENTRAILS när jag var 20 hade jag avfärdat bandet som en simpel ENTOMBED-klon. För "Raging Death" är en skiva som är extremt influerad av de band som synliggjorde Stockholms metalscen. Nu kommer dock haken, och anledningen till varför jag inte är så hård mot ENTRAILS, de startade spela tillsammans redan 1990.

Bandet ledde inte till något då, men en mängd inspelat material sparades. Någon gång under 2008 ville Jimmy Lundqvist spela in sina gamla demolåtar på nytt. Så därför samlade han några vänner för att spela in gamla låtidéer som nya demos. Det ledde till skivkontrakt under 2010 och nu finns bandets tredje fullängdare, "Raging Death", ute. Det är inte svårt att ana vad skivan innehåller när man tittar på skivkonvolutet, det är uppenbart att det är stockholmsdöds man bjuds på. En nostalgikick för vissa, andra menar att det är hopplöst att försöka återskapa den känsla som rådde då. Var jag står vet jag inte riktigt.

I fallet ENTRAILS är jag kluven. Man har använt sin gamla logotyp som är exakt samma typsnitt som vi känner igen ENTOMBED via. Musikaliskt låter det som det skall göra när man spelar svensk dödsmetall: enkelt, rått och brutalt. Produktionen är uppdaterad till modern standard med hjälp av Dan Swanö och hans Unisound studio. Och även om det kanske inte är enligt scenreglerna så gillar jag det då musiken och upplevelsen vinner på det. Men trots det har jag svårt att bli vän med "Raging Death", det låter bra men jag hittar inga låtar som fastnar förrän jag når sista låten The Cemetary Horrors. Men det är för sent.

Visst finns där godkänt material tidigare än så men jag skulle inte tipsa mina vänner om någon annan låt än den. Kanske skulle jag kunna tänka mig att spela Death League eller Chained and Dragged på någon fest. Sistnämnda går i ett skönt tempo för en gamling som mig, medan förstnämnda har ett riktigt skönt riff och är en snabbare låt. Jag tycker att andra halvan av skivan är de starkaste, men är man en riktig old school-räv så får man förmodligen ut mycket mer ur skivan än det den gett mig.

/Jarno Lauronen





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Namn: Christofer | Datum: 2013-05-16 12:10:36

Nu var du lite snål Jarno. Jag gillar skivan
även om den inte är bättre än debutskivan. Men
jag är väl å andra sidan lite av en "old-
school räv" också. :)
Annonser: