Evocation
"Illusions Of Grandeur"

Releaseår: 2012
Betyg: 8/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 1.1/10
Antal röster: 23




Läst: 1040ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2012-11-01

Evocation - Illusions Of Grandeur
Eftersom du läser denna recension är du sannolikt hårdrocksvän. Följaktligen vet du att det ofta tjafsas om vilken akt som egentligen förtjänar den fjärde platsen i "The Big Four" inom thrashen? METALLICA, SLAYER och MEGADETH brukar anses som givna, med ANTHRAX normalt utgörande det fjärde valet om än i tuff konkurrens med band som TESTAMENT och EXODUS. Gör nu tankeexperimentet att du skall plocka ut en motsvarande "Big Four" för tidig svensk dödsmetall. Du kommer säkerligen att nämna ENTOMBED och DISMEMBER, förmodligen GRAVE och kanske TREBLINKA eller NIHILIST.

Ett band du däremot kanske inte hade föreslagit är Borås EVOCATION. I sig inte så konstigt, kanske, givet att bandet faktiskt lades på is precis när det stora genombrottet låg på lur 1993, just när flertalet skivbolag stod på kö för en signatur. Istället skulle det dröja ända till mitten på 00-talet innan skivdebuten från det då återupplivade Borås-bandet nådde diskarna. Det är dock spännande att spekulera i hur den svenska dödsmetall-kartan hade sett ut om EVOCATION hade kommit till skott redan då för knappa tjugo år sedan. Detta särskilt givet de kvalitéer som går att notera på nya alstret "Illusions Of Grandeur", bandets fjärde fullängdare sedan återuppståndelsen.

Det står ganska tidigt klart för lyssnaren att två stora influenser är AT THE GATES (tänk den drivna tvåtakten och det vansinnigt läckra riffandet på "Slaughter Of The Soul") och AMON AMARTH (tänk de elegant mollklingande melodislingorna och det köttiga baskaggesmattret). Dessa två stilar smälts samman på ett snyggt och varierat sätt, där vissa låtar innehåller lika delar av ingredienserna medan andra uppvisar en övervikt av det ena eller andra. När herrarna i EVOCATION träffar som mest mitt i prick (vilket händer rätt ofta på denna platta) är slutresultatet mer än bara bra. Bland de spår jag skulle vilja lyfta fram kanske I'll Be Your Suicide sticker ut allra mest, med sin (med dödsmetall-mått mätt) löjligt hittiga refräng. Värda att nämnas är även sköna tvåtaktsmaskinen Well Of Dispair, taktfasta Perceptions Of Reality, blytungt köttiga Divide And Conquer, sorgset vackra Crimson Skies samt det inledande titelspåret.

Det faktum att jag därmed räknat upp 6 av plattans 10 spår kanske redan det ger en rätt tydlig fingervisning om varåt det lutar...? Visst, det bör i rättvisans namn framhållas att det ÄR svårt att kliva fram ur skuggan från en så tydlig influens som "Slaughter Of The Souls", vilket i och för sig inte är något att skämmas för då det kan vara den bästa metalplattan någonsin. Samtidigt är det en tuff måttstock, och det går väl inte att förneka att boråsarna vid den jämförelsen ännu är lite korta i rocken. Samtidigt är det en i sammanhanget (ursäkta franskan) jävligt liten fläck på en stor och starkt lysande sol. "Illusions Of Grandeur" är det bästa dödsmetall-släppet jag hört hittills i år, och det är en sann glädje att sätta ett stycke så kompetent metal på repeat. Bow your head and bang!

/Fredrik Sandberg





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: