Rival Sons
"Head Down"

Releaseår: 2012
Betyg: 7/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.2/10
Antal röster: 29




Läst: 1228ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2012-09-01

Rival Sons - Head Down
"Batter Up".

"Nästa upp".

Det ena uttryck inom baseball, det andra inom ishockey - båda interna och uttalade på bänken och till nästa person att inta planen för att leverera och verkligen göra sitt yttersta.

Båda kan nog dessutom appliceras på rock'n'roll-stjärnskotten i RIVAL SONS tagit sig an den svåra uppgiften att komma med en uppföljare till debuten, den av både press och fans hyllade "Pressure & Time".

För låt oss vara ärliga, det är ingen enkel sak att följa upp ett sådant genombrott, och det känns på andra fullängdsgiven "Head Down" att bandet varit mycket måna om att inte göra en likadan platta till.

Man söker en lite förändring, en liten grad av förnyelse. Gissningsvis sker det lika mycket för att tillfredsställa det egna behovet av utveckling som att tjäna till att leverera en intressant produkt till omvärlden, men resultatet är i alla fall tydligt på en punkt: den som väntar sig en ny "Pressure & Time" kommer att bli besviken.

Visst, bandet har inte skiftat sitt innersta väsen. Det är fortfarande fast förankrat i arvet från akter som LED ZEPPELIN och THE DOORS, men det är med en aning mindre uppenbar attityd man tar sig an uppgiften denna gång. De omedelbara och raka rock'n'roll-låtarna är inte lika många (förstasingeln Keep On Swinging är en av dem som återfinns, You Want To en annan) som på föregångaren, och istället är det med en mer elegant ansats bandet levererar sina spår.

Det lyckas ibland, medan andra spår rätt fort sjunker bort från i alla fall min radar. Exempel på detta är i det första läget All The Way, som bärs av en fantastisk text och mycket livekänsla, medan den lite försiktiga Wild Animal inte riktigt verkar veta vilket ben den ska stå på och till slut mest känns identitetslös. Långa Manifest Destiny Pt 1 är också ett nytt och intressant kapitel i bandets repertoar, där man frångår mallen med relativt korta och distinkta låtar till förmån för ett mer svävande uttryck.

På det hela taget så anser jag att en av de starkaste egenskaperna som "Pressure & Time" uppvisade var att den klarade av att vara både omedelbar och långsiktigt hållbar.

Känslan av "Head Down" är att den är svagare när det gäller den omedelbara dragkraften, och endast tid kan utvisa hur den klarar det långsiktiga hållbarhetstestet. Det är mycket möjligt att Jay Buchanan och mannar har levererat ett genialiskt nästa steg i vad som kommer att bli en lång karriär, för det minsta man kan säga om denna uppföljare är att den lämnar oss betraktare med en fortsatt fundering om var RIVAL SONS tar vägen framöver, samt ett rätt bra soundtrack medan vi avvaktar svaret.

/Robert Gustafsson





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: