High On Fire
"De Vermis Mysteriis"

Releaseår: 2012
Betyg: 8/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.6/10
Antal röster: 28



Köp skivan nu hos:


Läst: 1557ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2012-06-01

High On Fire - De Vermis Mysteriis
Åh. Jag önskar att jag hade det i mig.

Förmågan att skriva låtar som End Of Days, spår nummer 7 på sprillans nya HIGH ON FIRE-plattan "De Vermis Mysteriis". Låten är styvt 7 minuter magi, helt enkelt!

Personligen är detta fjärde plattan som jag sätter i mig med forne SLEEP-karaktären Matt Pikes band HIGH ON FIRE, en resa som startade med 2005 års "Blessed Black Wings" och som 2010 mynnat ut i vad jag tyckte var hela det årets bästa platta, "Snakes For The Divine". Med "De Vermis Mysteriis" tar bandet ett steg tillbaka avseende produktionen, och är återigen en aning mer ovårdade, högljudda och bullriga så som var fallet innan just "Snakes For The Divine". Kvar står ändå förmågan att skriva låtar som får hobbyrecensenter som undertecknad att efterlängta ett liv som rock'n'roll-gud. Matt Pike har - enligt en del intervjuer jag läst, bland annat i Close-Up Magazine - tröttnat en del på att folk likställer honom vid bandet, och vill lyfta fram trumslagaren Des Kensel och basisten Jeff Matz som likvärdiga pusselbitar i trions helhet, men han får faktiskt skylla sig själv lite. Besitter man den där stämman och den där auktoriteten i sitt gitarrspel så hamnar man liksom rätt naturligt i fokus....

"De Vermis Mysteriis" har ett texttema som är mer än en aning prilligt (tänk tanken att Jesus hade en ond tvilling som genom att dricka ett magiskt serum tvingas resa i tiden och kämpa för sitt liv i olika situationer som presenteras i respektive låt och du är med på vad jag menar med prilligt), och är i mina öron ojämnare än sin föregångare.

Jag gillar HIGH ON FIRE bäst när de förlitar sig på tyngd, och en aning mindre när det är röj som står i fokus. Detta faktum är extra sant när ljudbilden nu igen är en aning skitigare, och det gör att jag hittar hem i låtar som Bloody Knuckles, Madness Of An Architect, Warhorn, instrumentala Samsara (där basisten Matz verkligen glänser) och förstås nämnda End Of Days, samtidigt som jag får kämpa mer med exempelvis Romulus And Remus och Serums Of Liao. En låt som Spiritual Rights kan jag inte ens kämpa mig till seger med, tyvärr.

Som extra godis får man på den utökade versionen ett bonusspår i form av Speak In Tongues (rätt bra låt som inte alls står de andra efter) samt liveversioner av äldre material (Eyes And Teeth, Cometh Down Hessian och Blood Of Zion) - en välmatad efterrätt till den fina huvudrätten "De Vermis Mysteriis".

Det är en bra platta som säkert kommer att återfinnas på mången årsbästalista när det är dags att summera 2012!

/Robert Gustafsson





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: