Red Hot Chili Peppers
"I'm With You"

Releaseår: 2011
Betyg: 8/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.2/10
Antal röster: 40



Köp skivan nu hos:


Läst: 1647ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2011-09-18

RED HOT CHILI PEPPERS är tillbaka!
Funkrockarna från Kalifornien återkommer med sitt tionde album, det första sedan "Stadium Arcadium" från 2006, och "I'm With You" har nagelfarits av undertecknad sen den kom. Mitt förhållande till detta band är nämligen en bit från vad man kan kalla sunt och opartiskt. Ända sedan min arbetskompis på sommarjobbet introducerade "Freakey Styley" och "Mothers Milk" har en svårförklarlig eld brunnit för detta charmiga, stökiga och egna kollektiv. Jag har genom åren memorerat och sjungit med i texter från spår som Give It Away och Suck My KissJag har gett bort otaliga blandband med låtar som Nobody Weird Like Me, Magic Johnson och Fight Like A Brave och avslutat dejter till tonerna av I Could Have Lied och Under The Bridge. Den mest lästa biografin jag har hemma är "Scar Tissue" av frontmannen Anthony Kiedis, och om jag skulle tatuera en enda bandlogga på min kropp så är det den fyrkantiga rosen som gruppen hade under en period. Den här recensionen av nya "I'm With You" har alltså inga som helst förutsättningar för att bli objektiv, för nu är de äntligen tillbaka!

Vid första anblicken slår tanken "intet nytt under solen" mot en van följare av bandet. Det är, som vanligt, herr Rick Rubin som hjälpt bandet till en färdig produktion, och det är precis som vanligt en rejäl knippe låtar som presenteras. 14 stycken, vilket visserligen inte i är i närheten av den förra kreativa explosionen som innebar ett dubbelalbum, men ändå en försvarlig mängd. Sången hanteras på sedvanligt sätt av herr Kiedis, och bandet besitter en av rockvärldens starkaste rytmsektioner i Chad Smith på trummor tillsammans med Michael "Flea" Balzary som briljerar med sitt basspel. Nyheten finns i trakterandet av gitarren, där mångsidige och kompetente John Frusciante har lämnat för att ersättas av Josh Klinghoffer. Kinghoffer gör ett fullgott jobb på plattan, och bidrar med ungefär samma typ av gitarrspel som sin företrädare, men hur han bedöms som helhet går förstås inte att säga förrän man har bevittnat bandet där de visar sin sanna själ - på scenen, live.

"I'm With You" är annars ett album som känns mognare, mer tillbakalutat och en aning mer melankoliskt än vad vi fått det senaste decenniet från RED HOT CHILI PEPPERS. Här finns inte några vilda experimentella funkrockexplosioner eller galna banaliteter som kryddade deras ungdoms dagars släpp, men man gör heller inte avkall på det som numera är bandets signum; konsten att kombinera melodislingor i en smittande refrän tillsammans med underfundiga texter och ett oefterhärmeligt sväng! Det spelar ingen roll om versen i inledande ;Monarchy Of Roses är lite avig industrisång, för så fort bandet smiter in i refrängen hittar de omedelbart sitt alldeles egna, unika sound. Låtarna radar sedan upp sig på ett snyggt pärlband. Det experimenteras med blåsinstrument och en pianodriven vers i låten Even You Brutus som minner om forna storheter som exempelvis SUPERTRAMP.

Melankoliska balladen Police Station bjuder på finurlig text, och i Look Around och Happiness Loves Company verkar bandet vilja ta hela världen i sin famn. Det som kan sägas saknas är egentligen bara stökigheten. Endast i Goodbye Hooray kan man ana bandets punkstökiga arv, och det kanske är därför som jag håller just det stycket som skivans starkaste. En fortsättning i denna riktning innebär helt klart att det är dags att stryka epitetet funkrockare till förmån för bara rock, eller till och med pop.

Det hela håller dock en larvigt hög lägstanivå, och det är också skivans absoluta styrka. Avsaknaden av en omedelbar hit som står ut som snäppet bättre än de andra, eller en rejäl funksmocka som får undertecknad att dansa hejvilt kompenseras av att hela skivan är ett helt lass svängig och genombra lyssning. Jag har plöjt skivan mer än 40-talet varv än så länge, och den växer sig fortfarande starkare. Spår som Factory Of Faith, Ethiopia och The Adventures Of Rain Dance Maggie väl representerar väl var bandet befinner sig anno 2011.

Hur står sig då skivan, med allt detta i vågskålen? Svaret är för egen del att detta helt klart kommer att kriga om en plats på årsbästalistan. Det kan jag nog inte hjälpa vare sig jag vill eller ej. Samtidigt ska det erkännas att det inte är ett av de bästa släppen som bandet har presterat. Back-katalogen är förstås ingen enkel sak att matcha (storhetstidens förbannelse som akter som METALLICA, IRON MAIDEN och SLAYER ständigt tampas med), men ändock saknas lite av den dynamiken som varit så framgångsrik i tidigare år. Som det är nu är det "bara" en riktigt bra skiva - och det är väl inte fy skam det heller!

Som avslutning kan man notera en kul detalj. Gruppens namn och skivans titel är tryckt på högkant på omslagets rygg, vilket får inledande ordet I'm att se ut som om det är skrivet med utropstecken istället, alltså !m. Det ser härligt ut i skivhyllan, och kanske slutar även "I'm With You" också som ett utropstecken när tidens tand har haft sin gång. RED HOT CHILI PEPPERS är nämligen tillbaka!

Bästa Spår: Goodbye Hooray

/Robert Gustafsson





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: