Gordon Fights
"Gordon Fights"

Releaseår: 2011
Betyg: 8/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 2.2/10
Antal röster: 26



Köp skivan nu hos:


Läst: 2048ggr | Kommentarer: 1 | Inlagd: 2011-09-01

Retroåret 2011 bara fortsätter att ge och ge...
De senaste åren har retrorock modell tidigt sjuttiotal haft en smått sanslös revival i Sverige, och när Stockholmsbaserade GORDON FIGHTS bland sina influenser anger akter som LYNYRD SKYNYRD, FREE, JIMI HENDRIX och KYUSS kan ni säkert ana att de ligger tämligen rätt i tiden. Nu misstänker jag visserligen att herrarna i bandet skulle fnysa åt en fras som "rätt i tiden", då jag gissar att de hade presenterar ungefär samma sound oavsett vad som var trendigt. Den genuina sydstatsvärme och småflummiga lekfullhet som genomsyrar den självbetitlade debuten är rimligtvis svår att fejka, så jag sätter en slant på att huvudstadsborna helt enkelt har kokat ihop en anrättning de själva vuxit upp på.

Även om mer direkta inslag av sydstatsrock (kompletta med associationer till soldränkta dammiga ökenvägar) förekommer, bottnar musiken oftast ganska tydligt i funkig blues där sväng äger företräde framför allt annat. Allra, allra bäst svänger I'm Gonna Wait, även om CAPTAIN MURPHY-minnande Dance Quite Well och behagligt småkåta Time Machine förmår utmana. Stilpoäng också till supercoola Little Darling, som utan att vara lika hittig som de allra vassaste spåren charmar med sitt handklapp, nerviga gitarrspel och flummiga mässande.

Apropå flum så är det väl möjligen i de partier när bandet tillåter sig att verkligen sväva iväg som man tappar en liten, liten smula. Vanligtvis gillar jag pårökta musikaliska utflykter, men i låtar som avslutande åttaminutersmonstret Parasite och peyote-trippande Warrior känns det som om GORDON FIGHTS förlorar lite av sitt fokus. Nu är det i och för sig inte hela världen. I det stora hela träffar stockholmarna nämligen väldigt rätt med sin kombination av bluesnerv och sydstatsvärme, förtjänstfullt toppad av sångaren Viktor Perssons röst vars lämplighet för låtmaterialet kanske främst hörs i No Rope Around Me.

Att den 31 december i år summera skivåret 2011 och då utse de absoluta retrotopparna, kommer att bli en lika delikat som hopplös utmaning. GRAVEYARD framstår fortfarande som något av en favorit, men därefter återfinns en pärlband av solida releaser som aspirerar på en plats på årsbästalistan. GORDON FIGHTS debut räknas numera in i den skaran.



/Fredrik Sandberg





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Namn: Magnus Byström | Datum: 2011-09-26 11:22:39

Skivan är bra men det ska sägas att man MÅSTE se Gordon live för att förstå storheten! Håll utkik!
Annonser: