Ghost Brigade
"Until Fear No Longer Defines Us"

Releaseår: 2011
Betyg: 7/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.5/10
Antal röster: 44



Köp skivan nu hos:


Läst: 1750ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2011-08-15

Ghost Brigade – Until Fear No Longer Defines Us
Tredje fullängdaren från finska vemodsmästarna i GHOST BRIGADE bjuder inte på några direkta överraskningar om man har lyssnat på föregångsplattorna ”Guided By Fire” och ”Isolation Songs”. Och det behövs inte, kan man hävda, när låtskrivandet ligger på den nivån den nu gör.

Den överväldigande känslan av melankoli som bandet är så bra på att kanalisera in i sin musik är det genomgående temat på plattan. Det börjar aningen trevande med halvakustiska In The Woods, ett grepp jag uppskattar då de flesta band gillar att öppna med en riktig dänga. Nu blir resultatet att man vaggas och leds in i plattan på ett synnerligen behagligt vis. Vill man ha riv behöver man dock inte vänta länge då singeln Clawmaster bjuder på rikligt med growl och dist – låt vara att detta exekveras i ett snarare tungt än snabbt tempo. Överhuvudtaget handlar kvintettens musik inte om att spela fort, utan bandet nöjer sig med att leverera låtar i medeltempo som visserligen svänger rejält stundtals som i Traces Of Liberty som inleder en svit av låtar som är starkast på plattan. Divine Act Of Lunacy, Grain och Breakwater är skivans starkaste spår och får det att gå rysningar nedför ryggraden på mig. Genomgående är refrängerna oerhört välgjorda, men i dessa låtar ligger de på nivån över oerhört bra.

Produktionen är snygg och väl avrundad för att passa bandets musik alldeles utmärkt. Jag gillar framför allt att Manne Ikonens sång kommer fram bra. Här har bandet en verkligt stark komponent då Ikonen är en mästare på att både sjunga rent och growla. Han är inte lika bra på growlet som AMORPHIS, det band vars musik ligger närmast i jämförelse, sångare Tomi Joutsen, men jag gillar ändå hans sköna rasp rejält mycket.

GHOST BRIGADE är inget band man ska söka sig till om man vill ha supertekniskt lir. Däremot är det ett rent lysande band att ta till när man vill ha starka refränger, en rejäl dos melankoli och varierad sång. Där och då är ”Until Fear No Longer Defines Us” en platta att plocka fram.

/Martin Bensch





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: