Saxon
"Call To Arms"

Releaseår: 2011
Betyg: 8/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 1.0/10
Antal röster: 41



Köp skivan nu hos:


Läst: 1606ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2011-08-01

Saxon - Call To Arms
Den här recensionen har närapå ordagrant publicerats tidigare i sommar, på denna skribents egna blogg.

Det kan alltså tyckas vara lite av skåpmat att den dyker upp här på Werock också, men det finns en anledning till det.

Det är nämligen så att denna platta mycket väl kan komma att sluta som Årets Största Positiva Överraskning, och med den tyngden i bagaget kan det alltså vara berättigat att publicera den även här!

Att SAXON av årsmodell 2011 skulle ha det här i sig, det trodde jag nämligen aldrig!
"Call To Arms" är, förutom att vara snygg som fanken, ett stycke habilt, stabilt och solitt hårdrockshantverk. Visst vet jag att bandet numera gör skivor som är rätt bra, men ändå.
Att låtskrivarkapaciteten, tajtheten och Biff Byfords röst är så pass bra är egentligen ett under.
Inledande och snabba Hammer Of The Gods är relativt banal även om den drivs av ett ganska läckert riff, och efterföljande Back In 79 samt Surviving Against The Odds känns som klassiska SAXONspår som hyllar bandets ursprung. Så långt är skivan okej, men inte mer.
Det som händer sen är däremot det som sklijer agnarna från vetet.
Mists Of Avalon är tung och riktigt bra, titelspåret Call To Arms bjuder på halvballad med driven och tung refräng, och snabba svängiga Chasing The Bullet höjer pulsen.
Särskilt på Call To Arms - som återvänder i slutet i en ännu bättre version, med maffiga stråkar och orkesterarrangemang - är det tydligt att Biff förstår att han ska anpassa låtarna och sättet att sjunga till sina resurser.
Resultatet är riktigt riktigt bra.
Afterburner påminner mig faktiskt rätt mycket om JUDAS PRIEST, och det är inte fel i min bok, och sen har SAXON lyckats klämma in en stark avslutning med When Doomsday Comes, No Rest For The Wicked och Ballad Of The Working Man
Faktum är att om man nu valde de 3-5 bästa spåren på SAXONS senaste skivor och kompilerade dem till ett destillat så skulle det slå undan benen på i stort sett alla konkurrenter inom klassisk hårdrock.
Det tror man verkligen inte.
Nåväl, denna typ av musik kanske inte blir till en febrig besatthet hos mig, men jag förvånas ändå över hur bra det är, och spelar det gärna. "Call To Arms" ger mig faktiskt lite av samma vibbar som senaste skivan av ACCEPT, "Blood Of The Nations".
Den kanske inte är riktigt lika bra, men det sätter ändå fingret på ett passande talesätt.

Gammal är äldst!

Nå, det bästa sättet att första hur bra SAXON är numera är förstås att lyssna. och det bör du ju om du gillar denna typ av musik. Vill du köpa den så rekommenderar jag versionen i digipak med en extra CD som innehåller SAXON live. Snygg förpackning, bra extramaterial!
Betyget är i detta skede visserligen inte starkt, men lik förbaskat en välförtjänt åtta.

Det är dessutom mycket möjligt att det här är en skiva som jag så småningom kommer att förknippa med sommaren 2011, eftersom den loggat mycket speltid hemmavid!

/Robert Gustafsson





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: