Graveyard
"Hisingen Blues"

Releaseår: 2011
Betyg: 10/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 1.6/10
Antal röster: 44



Köp skivan nu hos:


Läst: 1858ggr | Kommentarer: 2 | Inlagd: 2011-04-16

70-talet har aldrig – ALDRIG! – låtit bättre
Jag hade en dröm häromnatten. Djävulen – som i min dröm var misstänkt lik en ung Jack Nicholson – tyckte att rockmusiken nuförtiden hade tappat lite av sitt sting. Då det låg i hans intresse att låta rocken förkunna hans budskap om dekadens, mysticism och svettig liderlighet, längtade han tillbaka till sjuttiotalet och den råa och hypnotiska energi rockmusiken då erbjöd. För att få tillbaka det han saknade ordnade han en tävling. Det rockband som bäst kunde gestalta 70-talet skulle vinna ofattbara framgångar och berömmelse, medan de band som deltog men förlorade skulle vara tvungna kapitulera sina själar till honom. En av de modiga akterna var göteborgska GRAVEYARD, som spelade rock 'n' roll så intensiv, nervig, flummigt skön och sexig att de till slut stod som segrare – trodde de. Nu råkar Djävulen vara en förslagen herre, och han ville åt både GRAVEYARDs musik och deras själar. Därför sade han till bandet: "Först när ni gör en bättre gestaltning av 70-talet än min hemliga joker, har ni i sanning segrat". Bandet han ställde framför göteborgarna var inga mindre än LED ZEPPELIN anno 1974...

Hur det gick? Tja, nu är "Hisingen Blues", GRAVEYARDs andra album, här – och tro mig när jag säger att bandet har sina själar i behåll och världsherravälde framför sina fötter. "Ursäkta mig", säger du kanske nu, "men påstod han precis att GRAVEYARD gör bättre sjuttiotalsrock än LED ZEPPELIN?". Ja, det gjorde jag faktiskt, och jag skäms inte ens. "Hisingen Blues" är ett mästerverk rakt igenom, fullpackat med lika delar driv, finkänslighet, flum, rått ös, värme och en nerv så påtaglig och äkta att jag får gåshud vid flertalet tillfällen. Samtliga av skivans nio spår är starka kort, och inte ett enda svagt ögonblick kan skönjas. Att nämna framträdande nummer är därför vanskligt, men Ain't Fit To Live Here rockar som (ja, just det) satan, titelspåret Hisingen Blues borde vara narkotikaklassat, och Uncomfortably Numb kan få vuxna karlar att gråta med sin nakna, avskalade känslosamhet. Instrumentala Longing hade med sin hypercoola vissling utgjort det perfekta soundtracket till en spagettiwestern signerad Sergio Leone, RSS frustar av kåthet och The Siren kommer sannolikt att konkurrera ut en stor del av världens marijuanahandel.

Ja, vad fanken, ni fattar. Jag kapitulerar förbehållslöst, och delar ut den första 10:an jag någonsin gjort i en skivrecension. Vad ni än gör, missa inte den här plattan! Förutom att sopa banan med i princip all rock 'n' roll de senaste 30 åren, har den som bonus dessutom årets snyggaste omslag. Djävulen måste – trots att hans lömska plan gick i baklås – vara väldigt, väldigt nöjd...

/Fredrik Sandberg





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Namn: Chief Rebel Angel | Datum: 2011-04-16 16:38:20

Helt klart årets platta såhär långt. Fantastiskt album, och det är ett rättvist
betyg - även jag hade nog delat ut en maxpoängare!

Om det däremot är dem bästa plattan på 30 år, eller för den delen de
senaste 5, det är förstås en annan fråga.
Helt klart får man dock inte missa detta. Fantastisk skiva, bara att buga
och kapitulera!!!
Namn: Tom S | Datum: 2011-04-16 18:50:07

Kan inget annat än att instämma. Bra skrivet!
Annonser: