Hate Ammo
"Bound By Hate"

Releaseår: 2010
Betyg: 7/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 1.2/10
Antal röster: 50



Köp skivan nu hos:


Läst: 1653ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2010-08-01

En ballad på en modern thrash-platta?
Umeåbördiga HATE AMMO debuterar med en platta som bär ett tydligt släktskap med samtida svensk thrash, och akter som THE HAUNTED, LOS SIN NOMBRE och ONE HOUR HELL. I fokus står ett snyggt och tight riffande, där finess möjligen väger något tyngre än ren brutalitet. En och annan rensjungen refräng hittar också sin väg in i mixen, men trots det skulle jag inte kalla ”Bound By Hate” för nu metal. Detta då det finns fler referenser till dödsmetall av äldre snitt (lyssna t.ex. på I.U.W.E. och The Narcissist, där sångaren Peder Sundqvist låter påtagligt likt ENTOMBEDs L-G Petrov) än det finns likheter med dagens amerikanska mainstream-metal.

Hur bra står sig då HATE AMMOs nordiskt klingande thrash i konkurrensen? Jodå, skapligt bra. Riffandet är som sagt rätt snyggt, och produktionen känns helgjuten. Västerbottningarna lyckas också bra med den delikata balansgång som krävs för att de lite mer radiovänliga refrängerna – i Far Beyond Hatred, Rise Up och When The Tide Begin To Rise – skall kännas effektfulla snarare än insmickrande. På det hela taget är det alltså en habil metalplatta som bjuds i ”Bound By Hate”, men det är väl också det som kan anföras emot verket. Trots flera snygga detaljer (förutom de som redan nämts kan framhållas den inledande samplingen i Seeds, som påminner om gamla dataspelsklassikern Red Alert) passerar helheten utan att verkligen fullt ut hugga klorna i mig. Det påminner ungefär om att se en actionfilm vars coola skottdueller och biljakter förpackats i en något för standardiserad mall – det är utmärkt underhållning så länge det varar, men inget som sår några frön till vidare eftertanke när salongen lämnas.

HATE AMMO gör dock ett påtagligt överraskande drag, som lyfter dem något över den stora massan. Jag avser A Cold Monday Morning, som är en tvättäkta ballad där hjältig rensång (av utmärkt kvalité, skall sägas) läggs ovanpå ett komp bestående av vackert pianoklink och akustiskt fingerplock på gitarren. Jag tycker det är fantastiskt kul att ett metalband – som i övrigt inte alls känns överdrivet radiokåta – törs ta steget fullt ut och inkludera ett spår som detta, och lyfter på hatten samtidigt som jag puttar upp betyget ett snäpp. Längre än till en sjua räcker det dock ändå inte, vilket väl för all del inte är fy skam.

/Fredrik Sandberg





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: