Redkey
"Rage of fire"

Releasećr: 2006
Betyg: 6/10

Användarbetyg: 0.6/10
Antal röster: 30



Köp skivan nu hos:


Läst: 1455ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2006-12-01

Den dÀr rösten kÀnner jag igen
NÀr jag skall recensera ett album med en ny artist jag aldrig tidigare hört, brukar jag försöka att inte lÀsa pÄ nÄgot alls innan de första genomlyssningarna. Allt för att inte pÄverka min bedömning av skivan med nÄgon förhandsinfo. FÄr man veta att en gammal favoritgitarrist eller sÄngare medverkar Àr risken att man har förutfattade meningar vare sig det Àr positivt eller negativt.

Efter att ha lyssnat ett par sekunder pÄ öppningsspÄret och tillika titelspÄret Rage of Fire slÄr det mig genast att sÄngaren lÄter nÄgot alldeles vansinnigt bekant. Ganska snart inser jag att det ju Àr gamle Thomas Rettke frÄn utmÀrkta men numera nedlagda Heavens Gate, ett band som förtjÀnade mycket mer uppmÀrksamhet Àn man fick. Detta band tillhörde ju faktist den grupp av ett ytterst fÄtal band som var bra, tom riktigt bra, i den första "power metal"-vÄgen. MÄ sÄ vara att dom slÀppte sina bÀsta album i slutet av denna vÄg, men ÀndÄ.

Efter en tids tystnad med mestadels gÀstspel hos diverse artister har nu tydligen Thomas slagit sig ihop med gamle parhÀsten och f.d Gate-medlemmen, Sascha Paeth. Detta har resulterat i bandet Redkey. Ett namn som jag f.ö inte alls tycker passar till den musik man spelar, kalla mig fÄnig om ni vill.

Vi bjuds hĂ€r pĂ„ en lite annorlunda musikalisk upplevelse Ă€n sagda herrars forna band. Visst finns det spĂ„r hĂ€r och dĂ€r av Heavens Gate, lyssna ex. pĂ„ ”Obsession”. Till största delen bjuds vi dock pĂ„ rakare mer traditionell heavy metal i modern tappning. Det lĂ„ter vĂ€ldigt mycket Judas Priest eller allra mest Halfords soloverk frĂ„n 2000-talet, framförallt platta nummer tvĂ„ ”Crucible”. Krydda dessutom med lite US-power i de mörkare spĂ„ren och du bör ha en bra (ljud)bild av hur det lĂ„ter.

Efter tre, fyra genomlyssningar var jag nÄgot tveksam till albumet, en hel del spÄr var visserligen helt okej men plattan erbjöd ingen större variation. Efter ytterliggare nÄgra spelningar vÀxer dock plattan till sig Àven om den inte nÄr de dÀr högre höjderna.
Problemet Àr som jag nÀmnde tidigare variationen (eller bristen pÄ den). NÀr flertalet av lÄtarna följer samma mönster sÄ tappar man lÀtt koncentrationen. Det finns för fÄ lÄtar som bryter av och överraskar.
NĂ„gra favoritspĂ„r som stĂ„r ut över mĂ€ngden har jag dock hittat, "Easy way out" och "Rebellion" med sina sköna, medryckande men samtidigt enkla gitarriff, "Metal Head" som trots sitt klyschiga namn Ă€r en riktigt skön lĂ„t. Allra bĂ€st Ă€r dock "The Fortune" med Tobias Sammet pĂ„ gĂ€stsĂ„ng. HĂ€r bjuds vi pĂ„ episk Judas Priest metal av allra bĂ€sta slag. Om det inte varit för det lite vĂ€l tilltagna introt, som nĂ€stan tar upp halva lĂ„tens 8Âœ minuter, hade det varit bra nĂ€ra en fullpoĂ€ngare för detta utmĂ€rkta spĂ„r som ensamt ger plattan en pinne extra i betyg.

Är den typ av musik Halford gjorde pĂ„ Crucible din kopp av te tycker jag definitivt du skall kolla upp och ge Redkey en chans.

/Fredrik Wassenius





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehćller personangrepp, reklam eller pć annat sätt inte följer vćra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: