Gamma Ray
"Hell Yeah"

Releaseår: 2008
Betyg: 7/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.2/10
Antal röster: 44



Köp skivan nu hos:


Läst: 1662ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2008-12-03

Oftast när ett band släpper en liveskiva kommer frågan upp, ”behövs verkligen den här plattan”? Hur det än må vara så släpper Gamma Ray här sitt tredje officiella livealbum i form av ”Hell Yeah, the awesome foursome”, en liveinspelning från Majesticturnen i nordamerika där Montreal är platsen för inspelningen.
Ser vi till vilka spår som bjuds här får man nog säga att det är berättigat då vi bjuds på idel nya spår som inte tidigare spelats in på någon av bandets två tidigare liveplattor, Alive ’95 samt Skeletons in the closet.
Koncentrationen av materialet ligger från Land of the free och framåt, endast två spår i form av The Silence samt Dreamhealer, har hämtats från tidigare album.
Resten av materialet kommer från senare verk, där fyra spår lagts till från senaste Land of the free II. Dessa antar jag kommer från en senare inspelning då plattan som sagt är en inspelning från Majesticturnen.
Fantastiska örhängen, såsom Blood Religion, Beyond the blackhole, Valley of the kings och Somewhere out in space får här göra livealbumdebut. Vi bjuds på tysk humor i allsångsnumret Heavy metal universe när Kai Hansen och Henjo Richter gör en alldeles egen version av Ian och Ritchies klassiske duell från Made in Japan. Allt med den klassiska tyska glimten i ögat.
Gamla Helloweenfavoriten I want out får också göra livealbumdebut.

Jag är ingen ljudexpert, men jag inbillar mig att man inte mixtrat alltför mkt i studion. Jag får iaf det intrycket och det är positivt. Alla låtar är inte heller rena kopior av studioversionerna vilket jag också tycker är väldigt positivt, allt för få band idag vågar improvisera och ta ut svängarna live, men här tycker jag mig konstant upptäcka små skillnader mellan album och liveversion.
Ljudet från publiken saknas dock enormt, stundtals hör jag den bara som ett svagt litet brus i bakgrunden. När jag lyssnar på en liveplatta vill jag ha trycket från publiken påtagligt där, annars kan jag lika bra köra studioversionerna. Ljudet från bandet är dock tydligt och går fram mkt bra i mina högtalare.
Som jag skrev inledningsvis tycker jag det är positivt att man faktiskt valt att variera sig en hel del i låtvalet. Plocka valfri Maidenplatta och 80-90% av låtarna finns redan på i princip samtliga tidigare livealster. På Hell Yeah är, med snabb huvudräkning, minst 60% låtar som inte funnits med på något av bandets tidigare livealbum.
Sammanfattningsvis får jag inte den där riktiga ståpälsen som jag vill ha från ett livealbum, jag sitter och trampar med och tänker på vilken fantastisk låtskatt Kai och hans tyska kamrater har att ta av, men känslan av att drömma iväg och tro sig stå där mitt i publikhavet infinner sig aldrig. Troligen beror detta på avsaknaden av publikljud som tyvärr drar ner betyget en hel del.
Som Gamma Ray fan kommer jag givetvis att inhandla plattan. Vill du ha en introduktion till bandet funkar plattan utmärkt som en form av samlingsplatta. Personligen tycker jag Skeletons in the closet är bättre, men det är väl en smaksak.

/Fredrik Wassenius



Läs även:
Gamma Ray - Land of the free pt.II


Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: