Rival Sons
"Great Western Valkryrie"

Releaseår: 2014
Betyg: 8/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.9/10
Antal röster: 19




Läst: 1270ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2014-07-01

Rival Sons - Great Western Valkryrie
Min första kontakt med jänkarna RIVAL SONS kan egentligen bara beskrivas på ett enda sätt: kärlek vid första öronkastet.

Den första fullängdaren "Pressure & Time" svepte mig mig inte bara av fötterna fullständigt, den har också kommit att bli en av två skivor jag halar fram när någon i vardagen med lite perifert rockintresse frågar om ny och bra musik (den andra är, om du nu är intresserad, svenska GRAVEYARDs "Hisingen Blues"). Inte sällan slutar det också med att vederbörande återkommer och tackar för tipset och konstaterar att man har en ny kärlek i de Rivaliserande Sönerna.

Det är ju så, alltid, att det finns ett speciellt band mellan skivan då man upptäckte ett nytt kanongäng med, och lyssnaren.

Kanske är det därför uppföljaren "Head Down" inte riktigt kittlar mig på rätt sätt (även om det nog kanske faktiskt beror på att den skivan såhär i efterhand framstår som rent ut sagt svag), eller som första prövningen i form av EP'n "Before The Fire" träffar mig lika hårt.

Svårt att säga, men ändå ett faktum.

Den skarpögde noterar här att jag skrivit en hel del rader om bandet utan ett enda ord om nya given "Great Western Valkyrie", det tredje albumet som herrar Jay Buchanan (sång), David Beeste (bas, ny och ersättare till Robin Everhart ) Scott Holiday (gitarr) och Mike Mikey trummor() petat ihop. Digipacken som Erache släpper är anorektisk i sin uppsyn, med dubbeluppslag men ingen texthöfte (och inte blir det bättre av att jag i min iver klipper sönder själva pappersomslaget (!) när jag försöker bryta mig in i förpackningen från postorderföretaget), och lite trist är det. Visst, Buchanans röst och vokalinsats kräver egentligen inget texthäfte, men ändå. Det blir torftigt.

Det är å andra sidan det enda som riskerar att bli det.

Musikaliskt och kompetensmässigt är det här ett riktigt jäkla kliv uppåt från föregångaren "Head Down", och betydligt närmare min första kärlek "Pressure And Time.

Detta är, kort och gott, en uppvisning i rock'n'roll!

Låtar som Good Luck, Secret, Play The Fool och Open My Eyes svänger farligt, Good Things bjuder på lyriska höjdpunkter och Electric Man stökar till det ordentligt.

Som sig bör.

I korthet - den här skivan är riktigt bra, men med min historia med RIVAL SONS...Nja

Jag kommer antagligen alltid att hålla debuten högst - men det är väl så det är... gammal kärlek rostar aldrig...

/Robert Gustafsson





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: