Eyehategod
"Eyehategod"

Releaseår: 2014
Betyg: 8/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.3/10
Antal röster: 24




Läst: 828ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2014-06-01

Eyehategod - Eyehategod
Jag hade, fram tills dess att EYEHATEGODs senaste skiva damp ner i mejlkorgen, ingen relation alls till New Orleansbandets musik. När det står att ett band lirar sludge brukar det oftast leda till att jag avfärdar bandet som för mig ointressant. Jag hade slitit mitt hår i förtvivlan om jag missat bandets självbetitlade skiva - så pass bra är den nämligen.

Det har gått 14 år sedan bandet släppte ny musik. I den mycket förträffliga intervjun i senaste Close-up Magazine kan man ta del av de vansinneseskapader som bandet har gått igenom. Förresten, eskapader är kanske fel ord - stålbad är mer rimligt när jag tänker efter. Drogmissbruk, Katrina, fängelsevistelser - och inte minst på långa vägar - en trummis död. Att bandet inte har lagt ner är ingen liten sak. Det finns ju en myt att verkligt bra konst skapas ur lidande. Jag har starka invändningar mot detta då motsatsen kan anses vara lika gällande. Men att bandet har på något märkligt sätt lyckats kanalisera sina upplevelser genom musiken och skapat ett album sprängfyllt med högkvalitativa låtar det kan vi i alla fall konstatera.

Här finns ett besynnerligt sväng som till stora delar tar andan ur mig. Ja, det går till stora delar långsamt - men då andra betydligt sämre sludgeband inte lyckas driva musiken framåt, då visar EYEHATEGOD med låtar som Robitussin And Rejection, Trying To Break The Hard Dollar och Parish Motel Sickness att det svänger som få andra band med ena handen bakbunden. Det är makalöst kul att lyssna på ett band som på detta sätt i det närmaste fullständigt skoningslöst visar vad det de facto innebär att vara ett band i ordets rätta bemärkelse.

Den sorgligt avlidne Joey LaCazes trumspel vill jag gärna nämna - att han minst sagt sätter ett avtryck från bokstavligt talat andra sidan graven blir oerhört tydligt. Här finns stommen till bandets mer än galet finfina sväng och även om gitarristerna Brian Patton och Jimmy Bower kavlar ut riff nog så feta och att sångaren Mike IX Williams har en unik röst så är det sympatiskt tydligt att trumspelet är grundet varpå EYEHATEGOD har byggt ett album som så tydligt visar att bandet tillhör eliten inom sin subgenre. Jag kan inte annat än konstatera att denna skiva kommer, högst oväntat, att hamna på årsbästalistan. Frågan är bara hur högt upp.

/Martin Bensch





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: