Hammerfall
"Threshold"

Releasećr: 2006
Betyg: 6/10

Användarbetyg: 2.7/10
Antal röster: 47



Köp skivan nu hos:


Läst: 2046ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2006-12-01

Har Hammerfall stagnerat?
NÀr Hammerfall 1997 slÀppte sitt debutalbum, Glory to the brave, var det nog fÄ som trodde att detta band lÀngre fram skulle bli sÄ stora, ja faktiskt ett av de största banden idag.
Bortser man frĂ„n diverse NU-metal band som sĂ€ljer 20 miljoner plattor till kidsen pĂ„ andra sidan pölen samt nĂ„gra av de gamla dinosaurierna som fortfarande orkar kliva runt, sĂ„ fĂ„r nog Hammerfall anses vara ett av hĂ„rdrockens större band idag Ă„tminstone ett av ”metalens” största.
Hammerfall anses ju ocksÄ vara nÄgot av de band som drog igÄng hela hÄrdrocksvÄgen igen efter ett par magra Är. Definitivt nÄgot för oss svenskar att vara stolta över.

Nu slÀpper man sitt sjÀtte album titulerat Threshold och det lÄter ungefÀr som det brukar. Möjligen har man gÄtt Ànnu mer Ät ett patenterat Accept-sound istÀllet för den mer traditionella "power metal" man Àgnade sig Ät i början av karriÀren.

Inledande titelspÄret Threshold fÄr mig att hoppa till rejÀlt. Det Àr tungt och ganska mörkt, fyllt med flÀskiga Acceptriff och en medryckande refrÀng.
Men redan pÄ nÀstföljande lÄt tappar skivan nÄgot. "The fire burns forever" och "Rebel inside" kÀnns lite smÄtrÄkiga och ger inte mig nÄn större kick utan glöms snabbt bort.
SingelspÄret "Natural high" rÀddar upp det hela för ett tag. En lite snabbare sak med en kanske lite vÀl radiovÀnlig refrÀng som jag dock gÄr igÄng pÄ.
Plattan fortsÀtter sedan att blanda och ge, vi bjuds pÄ ett par sköna spÄr till som ex. riffiga "Howlin' with the 'pac" som Àr Ànnu ett extremt Acceptdoftande verk.
Men hÀr finns ocksÄ lÄtar som iofs inte Àr dÄliga, men det Àr inget man minns efter att plattan snurrat ett par varv.

Naturligtvis bjuds vi Àven pÄ en "Hammer"-lÄt. Denna gÄng heter den "Reign of the hammer" och Àr en helt instrumental lÄt med tydliga vibbar av Helloween och Running Wild.
Avslutande "Titan" Àr plattans bÀsta spÄr, Àven det en kraftig flört med Accept, liksom sÄ mÄnga andra spÄr pÄ Threshold. Lyssna bara pÄ inledningsriffet, jag bara vÀntar pÄ att Udo skall sÀtta igÄng och kraxa med sin sköna stÀmma.

Sammanfattningsvis levererar man Ànnu ett kompetent och bra album, dock med fÄ överaskningar. Det finns toppar hÀr och dÀr men ocksÄ alldeles fÄr mÄnga utfyllnadsspÄr som bara blir transportstrÀckor.
Det kÀnns som man stagnerat nÄgot med sina tvÄ senaste slÀpp efter utmÀrkta Crimson Thunder, som i mitt tycke Àr det bÀsta album man slÀppt.

/Fredrik Wassenius





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehćller personangrepp, reklam eller pć annat sätt inte följer vćra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: