Författare: Tony Iommi med TJ Lammers
Boktitel: "Iron Man - Min resa genom Himmel och Helvete med Black Sabbath"
Utgåva: 2012
Förlag: Kalla Kulor
"Vi visste att vi hade något på gång, vi kände det på oss. Håren reste sig på armarna och det kändes helt annorlunda. Vi visste inte riktigt vad vi hade på gång, men vi gillade det. Riffet till "Black Sabbath" dök bara upp en dag. Jag spelade på lite och sedan var det som: där satt den! Vi byggde upp låten därifrån. Så fort jag spelade det första riffet kände vi: "Åh herregud, det där är verkligen bra. Men vad det är är? Inte den blekaste!"
Onekligen finns det en skatt av händelser att gräva ur när Tony Iommi, hårdrocksriffets urfader, sammanfattar sin karriär såhär långt. Ovanstående citat är bara ett exempel på hur vi får chansen att ta oss bakom kulissena och ta del av det som så småningom skulle komma att bli historiskt, komma att sätta färg på den hårdare musiken i flera decennier framöver.
300 sidor avser att täcka in en musikalisk resa på mer än 40 år, och ungefär första hälften viks till att beskriva ursprunget. Den obligatoriska barndomen, hur medlemmarna i det som skulle komma att bli BLACK SABBATH hittar varandra, olyckan som innebar att Tony själv klippte av två av fingrarna och därmed tvingades förändra sitt sätt att spela gitarr och hur karriären tar fart, når en höjdpunkt och sedan landar i att ursprungssättningen med Geezer Butler (bas), Bill Ward (trummor) och Ozzy Osbourne (sång) splittras. Andra hälften av boken avhandlar tiden efter, då främst Ronnie James Dio och Tony Martin hanterade mikrofonen i bandet, samarbeten med diverse musiker och hur soloprojekt skruvas till att bli mer eller mindre regelrätta album under Sabbathflaggan. En uppdelning rent utrymmesmässigt som väl fyller sitt ändamål, däremot är förstås 300 sidor för hela den tidsperioden i skralaste laget.
Boken är uppbyggd med många (90 st!) kapitel, och om det är något som känns som en svaghet så hänger det ihop med just det upplägget. Det innebär visserligen att boken är mycket lättläst, men ger samtidigt en känsla av att TJ Lammers intervjuat Tony Iommi vid en mängd olika korta tillfällen, och att de faktiskt aldrig kommit ner på djupet inom egentligen något område. Det skrapas på ytan, och många händelser och viktiga vändpunkter tycker jag berörs relativt flyktigt. Personligen har jag sedan tidigare både Ozzy Osbournes självbiografi "I Am Ozzy" och Anders Tegners "Access All Areas" under bältet, och totalt sett ger de med denna bok båda sidor av exempelvis brottet mellan just Ozzy Osbourne och resten av originalsättningen. Utan att ha läst ganska mycket om det sedan tidigare hade nog inte "Iron Man" släckt min nyfikenhet, och fortfarande kan jag önska att Tony Iommi lät mer av sina känslor och tankar flöda genom boken. Om han nu minns dem, det var ju trots allt väldigt många år sedan!
I övrigt är boken bra, och den belyser framförallt de musikaliska delarna av BLACK SABBATH och skapandet av skivorna. Om jag klagar på avsaknad av detaljer vid andra händelser så får jag mitt lystmäte fyllt när det gäller detaljer i gitarrspelet (fascinerande läsning om hur Tony tvingats bygga om sina gitarrer för att kunna spela utan fingertopparna som gick förlorade i den där olyckan) såväl som låtskrivarprocess, bråk med management och skivbolag samt produktionsproblem i samband med de olika skivorna som byggt denna Järnmans karriär.
Och så är det ju, det är Tony Iommi som är Järnmannen. Konstanten, bandledaren, kreatören. Man får följa med vid hårdrockens skapande, och höra hur alla dessa klassiska låtar blivit till. Då känns lite invändningar om att en ikon inte vränger ut och in på sina känslor lite futtiga, helt enkelt!
Robert Gustavsson
2012-06-18
Lämna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)
Till startsida »