Intervju med Giulia Stefani från RAVENSCRY

Italienska RAVENSCRY har med sin symfoniskt färgade gotiska metal med kvinnlig sångerska beröringspunkter med en hel drös med band som WITHIN TEMPTATION och LACUNA COIL. WeRock fick via mejl ett snack med bandets sångerska Giulia Stefani.

När jag skickade frågorna till er så var ni på turné i Sverige. Hur var turnén?

-      Jag måste säga att turnén bjöd på många överraskningar. Först och främst var välkomnandet och behandlingen vi fick på de olika spelställena fantastiskt. Väldigt hänsynsfullt och respektfullt – vi har faktiskt inte upplevt detta innan. Sen var publiken väldigt bra, folk dansade, sjöng med och deltog verkligen i konserterna! Just denna aspekt har blivit en drog för oss…den enda drogen vi behöver egentligen!

Ni kommer ju från Italien och har en kvinnlig sångare. Får ni många frågor om ni låter som LACUNA COIL när folk får veta var ni kommer ifrån? 

- Visst är det så. Det är egentligen inte så konstigt. Men om man lyssnar på vår skiva (”One Way Out”) och kommer till en av våra konserter så förstår man att vårt sound och låtskrivande skiljer sig från deras. Men det betyder inte att vi inte uppskattar 

LACUNA COIL, tvärtom tycker vi att de är skickliga musiker och bra låtskrivare.

Hur bildades bandet?

- Vi startade i Milano för tre år sedan då Paul började leta efter likasinnade och fann dem i gitarristen Mauro Paganelli, basisten Andrea "Fagio" Fagiuoli, trummisen Simon Carminati och efter lång tid och flera auditions mig på sång. Jag kommer från Rom, men avståndet var inget problem och en stark känsla fanns där från början. Vi påbörjade arbetet med låtarna direkt och satte samtidigt igång med att hitta ett skivbolag så fort som möjligt.

 Vad är det bästa med att vara med i RAVENSCRY för tillfället?

- Att få turnera. Då får vi dedicera all tid till bandet, vilket vi inte kan i våra vardagliga liv, och såklart är det roligt att få stå på scen.

Hur är det med era influenser? Tycker ni att ni har några överhuvudtaget?

- Vår musik är ju resultatet av medlemmarnas tycke och smak. Jag gillar personligen Arjen Lucassen, Tori Amos och RADIOHEAD vilka ju inte ligger speciellt nära den typen av musik vi själva spelar. Men det är svårt att dölja influenserna från band som SOILWORK och för riffen betyder MESHUGGAHs musik en hel del.

När jag frågar om fem skivor som bandet inte skulle klara sig utan blir svaren ”Divenire” av Ludovico Einaudi vilken var den enda plattan som bandet kunde enas som, METALLICAs självbetitlade svarta platta, ”The Human Equation” av Arjen Lucassen och RADIOHEADs ” Ok Computer” och inga fler då pengarna bandet har till sitt förfogande tog slut sen!

Sen var jag ju tvungen att fråga, eftersom huvuddelen av bandet kommer från Milano, vilket av stadens fotbollslag (Inter eller Milan) som bandet supportar?

- Det kanske låter lite konstigt, men den ende i bandet som gillar fotboll är Mauro som är fanatisk Intersupporter.

/Martin Bensch