Skriven av: Robert Gustafsson Läst: 2732 ggr. Kommenterad: 1 ggr.


Intervju med Zakk Wylde, augusti 2010

”Hej, det här är Zakk Wylde…”
Så låter det när jag svarar i telefonen en fredagkväll. Rösten på andra sidan linjen är omöjlig att missta sig på, och på det hela taget har jag en lätt surrealistisk känsla där jag sitter på mitt kontor hemma. I resten av mitt hus härjar 2-åringen med sin mamma, och i Kalifornien är det förmiddag och som vanligt har Zakk varit uppe med tuppen och är i full gång med arbete. Intervjun med gitarrhjälten blir äntligen av, efter att Werock haft två tidigare tider inbokade och dessa har av en eller annan anledning runnit ut i sanden. Förberedelserna har inneburit flera sidor med frågor, men det ska snart visa sig att det knappt behövs. Zakk är på ett glimrande humör och har en svada som inte går av för hackor – det är snarast svårt att få en syl i vädret eller skjuta in en fråga i samtalet, speciellt när något som intresserar honom har kommit upp som samtalsämne.

- Jag stiger alltid upp tidigt, runt halv sex - sex. Så har det alltid varit, och sen är det full fart hela tiden. Jag blir galen av att bara gå runt och ha trist, så jag försöker se till att jobba med BLACK LABEL SOCIETY hela tiden, varje dag… även lördag och söndag. Jag menar, min ledighet är ju att vara hemma istället för på vägarna, så den nya plattan skrev vi, spelade in, mixade och mastrade på 94 dagar! Du har ju hört talas om att jobba 24*7, men i BLACK LABEL är det snarare 25*8 som gäller, schemat är helt fullt hela tiden. Och det är så jag vill ha det! Idag har jag gjort en mängd intervjuer, och jag håller på med en bok och lite annat.

Frontmannen för BLACK LABEL SOCIETY står numera enbart på egna ben, efter att det långvariga samarbetet med legendaren OZZY OSBOURNE avslutats inför dennes senaste skiva ”Scream”. I många intervjuer har de båda berättat att det inte finns något ont blod dem emellan och att de fortfarande är goda vänner som umgås privat.

- Ja, jag och Ozzy kommer suveränt överens. Hans nya platta är skitbra, och jag tycker Gus gör ett bra jobb med gitarren. Vi ska ut på vägarna snart tillsammans, på Ozzfest, och jag ringde honom faktiskt på fars dag för inte så länge sen. Faktum är att de två äldre manliga förebilder jag har är min farsa och Ozzy, så visst kommer vi överens. Uppbrottet däremot, det är inte så konstigt. Snarare får man se det som en komplimang, att OZZY-skivorna börjar låta för mycket som mina plattor med BLACK LABEL SOCIETY. Jag menar, om Rhandy Roads fortfarande var i livet och spelade med både Ozzy och QUIET RIOT och Ozzy-plattorna skulle låta för mycket QUIET RIOT så skulle samma sak ha hänt. Samma sak skulle ha gällt med Jake E Lee och BADLANDS, eller kanske för den delen Eric Clapton och CREAM!

På frågan om han tror att den aktuella skivan ”Order of The Black” påverkats på något sätt av att han kunnat fokusera till 100% på enbart sitt eget band svarar han bestämt att det inte spelar någon roll, och att han alltid lägger fokus på det han gör för tillfället, vad det än må vara. Det är ändå tydligt att han är ganska upphetsad och spänd inför skivsläppet då han snabbt kastar sig in i en lång beskrivning av vad skivan innebär. 

- Det är svårt att tro, men det har faktiskt gått fyra år sen förra släppet ”Shot To Hell”, och det är kul att ha en ny platta igen. Jag menar, det är inte så att vi arbetat med skivan i fyra år, men ändå har det gått så lång tid. Intresset verkar stort, och jag har gjort mycket intervjuer. Våra fans är helt galna, de kan väl närmast jämföras med fans till GRATEFUL DEAD – fast på steroider! – så det känns bra att ha ett så starkt album i rockärmen.

Är det därför ni har en tävling där vinsten är att ett fan får göra videon till singeln Parade Of The Dead?

- Ja, jag lattjade med min grabb hemma en dag, och vi lekte med en videokamera. Då fick jag idén till det hela, att låta våra fans göra videon. Jag menar, antingen får vi se en fantastisk sak, eller så får vi se den roligaste skit vi någonsin sett som video. Det spelar liksom mindre roll, grejen är att det kommer att engagera.

Ja, de kallas väl inte Berserkers för inte, era fans…

- Exakt! Världens galnaste jävlar, men jag gillar dem. De blöder svart, så att säga!

Vid det här laget är Zakk rejält igång, och det tar faktiskt ett tag innan samtalet leds tillbaka till den aktuella skivan och bort från vikten av arbetsmoral och att faktiskt ta tag i sitt liv själv och se till att man får ut det man vill ha av det. Intressanta saker, men mer om det senare. Det jag vill veta om skivan är förstås hur skillnaden är att arbeta med Ozzy och helt efter eget huvud, och det visar sig vara en fråga som öppnar slussportarna till en mängd information.

- Tja, egentligen är det inte så stor skillnad. Oavsett om jag skriver och jobbar för Ozzy eller BLACK LABEL så försöker jag alltid göra mitt absoluta yttersta för att komma på de bästa riffen, de bästa melodierna som den gode Herren skänker mig för tillfället. Skillnaden är snarare att.. ja.. låt mig säga såhär: om jag vill måla rummet svart med BLACK LABEL så gör jag det. Eller grönt, då gör jag det. Med Ozzy så är det mer… ”det här är bra, men kan man ändra här… eller nyansera här…”. Han är ju Chefen, men BLACK LABEL SOCIETY är ändå min bebis, där gör jag som jag vill. Det är väl som med Jimmy Page och hans förhållande till YARDBIRDS, det var bra men det var ändå LED ZEPPELIN som var hans baby. Där gjorde han som han ville!

Fyra låtar av plattans 14 är ballader, och jag måste säga att det är riktigt bra, och tunga, texter. Speglar de vad som hänt i ditt liv de senaste åren?

- Tack! Ja… alltså, varje skiva är ju lite som ett polaroidfoto av ögonblicket. Den skiva vi gör nu kan inte se ut som den vi gjorde för 10 år sen, för vi är inte samma personer och befinner oss inte på samma plats mentalt. Så är det med balladerna också, texterna beskriver det som var på tapeten precis då, och det som verkligen kändes aktuellt. Men, som sagt, man är där man är. Jag menar, GUNS’N’ROSES gjorde en fantastisk skiva med ”Apetite For Destruction”, men det var ju då. De bodde i en sunkig kvart, sköt droger, levde på varandra och hade högvis med brudar… allt det ledde fram till den skivan. Om de skulle träffas idag så är det inte samma sak, de är inte samma personer. Det är som med Stairway To Heaven, det tog fan LED ZEPPELIN fyra plattor och ett gäng år att bli de personer de var tvungna att bli för att kunna göra den låten. Hade de haft den redo inför första plattan så hade de förstås haft med den då, men de var inte på den platsen som personer och band än.

Ja, det är klart. Utveckling och mognad gör ju att människor förändras, så även du antar jag?

- Ja, framförallt utseendemässigt! Det är kul att kolla bilder på sig själv när man hade spandexbrallor upp till naveln och all annan skruvad klädsel, men det var ju då. Konstigt nog så finns det rockstjärnor som vägrar att ens signera kort med gamla bilder, men det fattar inte jag. Har man självinsikt och förtroende i sig själv så kan man skratta åt det där, jag menar… det är ju så Robert Plant gör. Klart han såg idiotisk ut på de gamla bilderna med dagens mått mätt, men vaddå? Det var ju så man såg ut då! Det är som att gifta sig och skaffa barn, folk har alltid sagt att ”nu Zakk, nu är det över”. Min kommentar är alltid ”du måste ha ett patetiskt liv”, för mig har det inte ändrats nämnvärt. Jag är fortfarande den jag vill vara, och gör det jag vill göra.

Lite förändringar har ändå skett. Den nu 43-årige Zakk har av medicinska skäl lagt om sin livsstil till att utesluta alkohol, och alla som följt bandet någorlunda vet att det är en stor omställning för gitarristen. 

- Ja, jag äter blodförtunnande medicin efter mina proppar, och när doktorn frågade mig om jag dricker öl dagligen svarade jag att ”jo, det gör jag”. Hans kommentar var att en eller två öl om dagen inte är bra för mig, varpå jag förklarade att jag dricker en låda om dagen! Jag menar, det är inte så att jag hasat runt stenpackad, men jag har tagit en öl till lunch, sen en när jag tränat lite, och när jag övat och till middag och så… mot slutet av dagen har jag suttit med gitarren i knät och med en tom låda öl bredvid mig, så hela dagen har jag haft lite ”beer buzz”. Fast inte mer. Doktorn sa till mig att jag har två valmöjligheter; att sluta dricka eller dö om jag råkar skada mig!

Oj. Det var hårda bud. Hur har det påverkat dig?

- Gosse, det var en snubbe som frågade mig om jag var med i 12-stegsprogrammet. Han var med i det själv och tyckte det skulle vara bra. Aldrig! Jag har kört BLACK LABEL-programmet, det är ett steg! Man slutar, helt enkelt. Och inte fan har jag någon sponsor eller nåt, jag menar… om man försöker sluta med något, inte fasen vill man ha någon som frågar en hur sugen man är varje dag? Om du försökte banta, hur sjukt skulle det inte vara om jag gick bredvid dig hela tiden och frågade om du var sugen på kakor? Till slut skulle du väl äta kakor bara för att slippa tjatet!

Haha.. ja, kanske! Snart stundar ju ändå Ozzfest, blir det inte en stor omställning att vara på turné när du inte längre dricker?

- Hm… jo, inte bara att vara på turné, även att spela showerna är annorlunda. I vanliga fall har jag alltid druckit ett par öl innan spelningen, och kanske även på scen, så den första spelningen helt nykter var… udda. Det är tur att det är som att vara i slagsmål, innan så är det lite läskigt men när man tagit första slaget släpper man allt annat och bara följer med.

Ozzfest ja, det för ju oss tillfälligt tillbaka till din gamla mentor och partner Ozzy. Hur funkar det att åka på turné med honom tror du?

- Det är helt lugnt! Han är kul som fan faktiskt, han är verkligen beredd att prova allt, så även musikaliskt. Jag minns en gång som han sa till mig ungefär såhär: ”Zakk, jag är beredd att prova tamejfan allt, men jag fattar inte mycket av den här moderna musiken. Visst, det är riff som jag hör, men det är ju bara ljud! Var är melodierna? Har jag verkligen varit med och inspirerat det här? Då vill jag nog inte längre vara med!” Och så är det ju, vissa av de akter som vi turnerar med kan jag aldrig urskilja ett ord av vad de sjunger, så fan vet om de har en bra eller dålig dag på scen. Men med Ozzy är det bra, han sjunger ju faktiskt, så gammal han är!

Jo, det är ju en legend med några år på nacken. Du sa att du skrev en bok själv… har du läst Ozzy’s biografi?

- Ja, och det är en kul bok. Jag har ju hört en del historier men det är bara en bråkdel, och boken är riktig jäkla kul. Mest gillar jag de äldre historierna, de om BLACK SABBATH och så.

Ja, det förvånar mig inte. Det verkar som om de gamla hjältarna står högt i kurs hos dig?

- Ja, jag lyssnar i stort sett enbart till de äldre klassikerna, jag gillar dem som fan. Produktionen, och att de alltid hade melodi, oavsett hur tungt det var.

Jag tycker att det låter mycket Tony Iommi om den nya plattan, både i Overlord och i Southern Dissolution med sina avbrott och ändringar i riffstruktur ungefär halvvägs in i låten. Är det medvetet?
- Ja, Iommi är ju helt klart en av mina förebilder och lärare som gitarrist. Dessutom gillar jag alla de gamla låtarna, med sättet att skriva nästan två låtar i ett, men i det här fallet så var det nog bara så att.. ja.. låten tog oss dit. Det var så den ville gå, och vi är nöjda med resultatet.

Vilken låt tycker du själv är bäst på kommande skivan?

- Oj, det var svårt… låt oss se, jag gillar Crazy Horse, Godspeed Hell Bound och Overlord.. jag tror nog Overlord är den bästa låten, men det är egentligen omöjligt att svara på. Det är som att fråga vilken av mina gitarrer jag gillar bäst, eller vilken nationalitet på kvinnor man gillar. Allt är bra, men det funkar kanske olika bra vi olika tillfällen, liksom…

Jag får nog säga svenska kvinnor på den frågan, med tanke på var jag befinner mig...

- Är du i Sverige nu? Vad har ni för väder?

Samtalet rasar vidare med den typen av trivialiteter, långt över de inbokade 15 minuter som WeRock har fått tilldelade. Vi hinner bland annat avhandla att min son headbangar när han sitter i bilbarnstolen vilket Zakk tycker att jag ska föreviga på video, vad Axel Rose pysslade med varje dag när han arbetade i 10 år på ”Chinese Democracy” samt det obligatoriska vädret- och tiden-där du är. Mitt i alltihop kommer vi fram till historien bakom ett av bandets epos, In This River, och att den är tillägnad Dimebag Darrel. 

- Ja, men så var det inte från början. Alltså, jag skrev inte den till Dimebag innan det hände, eller med det i åtanke. Jag hade redan skrivit den, och efter att vi varit på Dimebags begravning så tittade jag på texten och spelade låten och då sa vi att ”det här är Dimebags låt”.

En av dina ballader på nya skivan heter Time Waits For No One. Är du rädd för att dö eller bli äldre?

- Nä, inte alls. Jag har varit nära döden med tre blodproppar och folk frågar mig om jag lever mitt liv annorlunda. Icket. Det verkar dessutom vara förbehållet alla skitstövlar. Jag är troende, och tackar Vår Herre för varje dag och varje möjlighet han ger mig, men om det skulle vara min tur att gå vidare så… ja, då är det så. Jag ångrar inget, och dessutom har jag en vision om himlen som är rätt bra. Jag tror det är en enda stor bar, med Gud själv som bartender och bara bra musik på jukeboxen. De gamla klassikerna. Nä, jag har inga betänkligheter alls över döden!

Till slut har även vår tid runnit ut, och det är dags att avrunda samtalet med Zakk. Kvar på skrivbordet ligger en hög med papper, fullklottrade med frågor som jag aldrig hann eller fick läge att ställa, och fortfarande är känslan av surrealism ganska påtaglig. Har Zakk Wylde, gitarrhjälte och personlig idol till många av mina nära vänner, ständigt närvarande i mitt hem och min uppväxt genom musiken som strömmat ur högtalare, just pratat öronen av mig?

Så är faktiskt fallet, och för säkerhets skull kan jag alltid minnas hans avskedsord om jag är osäker.

- ”Nice talking to you Rob, stay true and keep bleeding black. See you soon!”


/ Robert Gustafsson
2010-08-05

Läs också:
Recension av ”Order Of The Black”





Lämna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)




Namn: Wasse | Datum: 2010-08-09 12:27:30

Riktigt riktigt bra intervju, kul läsning :)

Till startsida »