Skriven av: Robert Gustafsson Läst: 1935 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


Intervju med Joey Vera, ARMORED SAINT

Los Angeles-bördiga ARMORED SAINT tillhör helt klart de grupper i vĂ€rlden som har den mest intressanta bakgrunden, och dĂ€rmed bör det finnas en hel mĂ€ngd intressanta frĂ„gor att djupdyka i nĂ€r man fĂ„r chansen att göra en intervju med en av gĂ€ngets kreativa krafter, gitarristen Joey Vera. LĂ€gger man dock till att intervjun ska göras via e-post blir saker och ting lite knepigare; hur tolkar man exempelvis ansiktsminen nĂ€r en person svarar pĂ„ om han nĂ„gonsin Ă„ngrat att han tackat nej till att bli medlem i METALLICA en gĂ„ng i tiden? Det Ă€r förstĂ„s svĂ„rt för att inte sĂ€ga omöjligt. LĂ€ge att hĂ„lla sig till det senaste alstret ”La Raza” alltsĂ„, och försöka bena ut vad som finns under ytan pĂ„ den svĂ€ngiga pĂ€rlan. Dock – innan vi ger oss i kast med intervjun – sĂ„ kastar vi en snabb blick i backspegeln för att kolla in just den dĂ€r intressanta bakgrunden, och för att sĂ€tta grunden för den hĂ€r intervjun. HĂ€ng med!


ARMORED SAINT. Foto: Metal Blade

ARMORED SAINT var bandet som fastnade mitt emellan glamrocken som MÖTLEY CRÜE stod i spetsen för, och thrashen som leddes av bland annan METALLICA. Sprungna ur den latinamerikanska delen av Los Angeles sĂ„ skapade bandet en egen grund för sin existens, och lyckades med konststycket att bli respekterade i bĂ„da lĂ€gren, utan att kompromissa med sin egen heavy metal. Första EP:n ”Armored Saint” kom 1983 och sen följde plattor mellan -84 och -87 pĂ„ storbolaget Chrysalis, skivor som sĂ„lde ganska ljummet. I samband med liveplattan ”Saints Will Conquer” (-89) sĂ„ Ă„tergick bandet till Metal Blade (som var ansvariga för första EP:n), men det fjĂ€rde studioalbumet skulle fĂ„ problem, problem i form av leukemins fula ansikte. Originalgitarristen Dave Prichard förlorade striden, och fick aldrig fortsĂ€tta resan med sina kamrater dĂ„ han avled i februari 1990. Efterföljande ”Symbol of Salvation” frĂ„n -91 kunde ha blivit en Ă„terkomst för bandet, men istĂ€llet grep ödet in igen, denna gĂ„ng i form av att sĂ„ngaren John Bush 1992 klev pĂ„ storbandet ANTHRAX (efter att han, precis som gitarristen, tidigare i karriĂ€ren nekat att gĂ„ med i METALLICA; en tanke som onekligen leder till intressanta experimentella lĂ„tar
 hur hade egentligen Battery lĂ„tit med John Bush pĂ„ sĂ„ng och Joey Vera pĂ„ gitarr?).

År 2000 fĂ„r fansen Ă„ter igen njuta av en ARMORED SAINT-platta, dĂ„ bandet gör en tillfĂ€llig comeback med ”Revelation”, men eftersom sĂ„ngaren fortfarande i huvudsak arbetade med ANTHRAX och Joey Vera körde pĂ„ med FATES WARNING sĂ„ föll det hela tillbaka i dvala igen, och inte förrĂ€n nu – 10 Ă„r senare – Ă€r bandet tillbaka igen med aktuella ”La Raza”. Eller, tillbaka och tillbaka, frĂ„gan Ă€r om man nĂ„gonsin varit borta, med tanke pĂ„ hur mĂ„nga slag det hĂ€r bandet tagit emot under Ă„rens lopp – och Ă€ndĂ„ alltid rest sig igen.

Som sagt, bara resumĂ©n av det hĂ€r gĂ€ngets vedermödor Ă€r stoff för en hel del frĂ„gor
 dock, eftersom bandet intervjuats t.ex. i Sweden Rock Magazine #69 och Close Up Magazine #120 med tyngdpunkt pĂ„ just det som varit sĂ„ finns det gott om sĂ„dant material. SjĂ€lv bestĂ€mde jag ganska fort nĂ€r möjligheten gavs till intervju att fokusera pĂ„ aktuella plattan ”La Raza”, en skiva som jag personligen Ă€r riktigt förtjust i!

Hej Joey Vera frĂ„n ARMORED SAINT, och vĂ€lkomna tillbaka. Det var ett tag sedan vi hörde frĂ„n er – kan du berĂ€tta lite om var ni hĂ€mtat kraften och inspirationen att leverera ett sĂ„ pass starkt album som ”La Raza” visar sig vara?
Tack! Och
 tja, jag vet faktiskt inte. Kanske Ă€r det sĂ„ enkelt att 10 Ă„rs frĂ„nvaro frĂ„n varandra yrkesmĂ€ssigt inspirerade oss till att verkligen fokusera pĂ„ lĂ„tskrivandet? Det kĂ€nns som om vi kĂ€nde oss manade att göra den hĂ€r skivan, att skapa musik som vi bĂ„de tyckte var riktigt bra, men som Ă€ven saknades i det musikaliska landskapet.

Nya plattan ”La Raza” Ă€r 11 nya spĂ„r, och nĂ€r jag sjĂ€lv lyssnar pĂ„ den sĂ„ tycker jag att stilen Ă€r mer tillbakalutad, cool rock’n’roll Ă€n den raka heavy metal som tidigare presenterats, exempelvis i lĂ„tar som Chilled och Black Feet. HĂ„ller du med mig eller Ă€r jag ute och cyklar hĂ€r?
Du trÀffar helt rÀtt! Jag vÀxte upp med musik frÄn 70-talet, och den hÀr gÄngen har jag verkligen jobbat med att lÄta de influenserna komma fram, att lyfta fram dem tydligare. Det Àr alltsÄ helt medvetet, och Àven om det alltid funnits dÀr sÄ gick jag verkligen hela vÀgen den hÀr gÄngen. Dessutom skapar det en fantastisk plattform för Johns röst att verkligen komma fram och glÀnsa i, nÄgot han kanske inte haft chansen att visa innan.

Ja, helt klart passar de hÀr lÄtarna bÄde bandets groove och Johns röst, det hÄller jag verkligen med om. I början nÀr jag lyssnade pÄ skivan kunde jag ÀndÄ sakna lite av modern aggressivitet som finns i dagens plattor, framförallt kanske pÄ gitarrljudet.
Ja, men det hÀnger sÀkert ihop med att vi medvetet valde att skapa ett ljud som baserades pÄ den ljudbild musiken hade pÄ 70-talet, och jag gissar att det Àr din saknad av ett modernt gitarrljud kommer ifrÄn.

SÄ Àr det nog, och i Àrlighetens namn sÄ rÀckte det med nÄgot varv sÄ Àndrade jag uppfattning, och kunde istÀllet uppskatta det svÀng och den ljudbild som finns. Och nu tycker jag ljudbilden passar lÄtmaterialet bra!
Kul! Vi spelade in plattan i en studio dÀr det fanns massor av analog utrustning, och eftersom jag Àven producerat skivan sÄ bestÀmde vi oss helt enkelt för att anvÀnda den utrustningen sÄ mycket som möjligt. Vi försöker hedra hela vÄr ljudförebild och fÄ till ett fylligare och fetare ljud snarare Àn aggressivt, sÄ bland annat innehÄller varje lÄt 6 st gitarrkanaler med grundrytm. Vi Àr nöjda med resultatet och ljudbilden!

Om jag sjÀlv skulle rÀkna upp mina favoritlÄtar pÄ skivan sÄ blir det vÀl mer eller mindre hÀlften av alla pÄ plattan (Head On, Left Hook From Right Field, Chilled, Little Monkey sÄvÀl som avslutande Bandit Country), men vilken Àr din egen favorit?
Jag gillar titelspĂ„ret La Raza eftersom det utmanar en del med sin lite udda refrĂ€ng samtidigt som det fortfarande finns en stark melodi och en bra blandning av stilar. Även Head On och Left Hook From Right Field har riktigt bra och sköna melodier, tycker jag.

Vad sĂ€ger du om omslaget till ”La Raza”, dess vita tema sticker ju ut en del frĂ„n metalvĂ€rldens i övrigt ganska mörka tapet av omslag?
Ja, men dĂ„ har vi vĂ€l lyckats? Varför skulle vi vilja smĂ€lta in bland de andra? Delvis var det faktiskt vĂ„r tanke, att sticka ut och synas en del, men framförallt ville vi ha nĂ„got som var lĂ„gmĂ€lt snyggt. Klass, helt enkelt, Ă€ven om det naturligtvis egentligen Ă€r sĂ„ att vi vill lĂ„ta musiken stĂ„ och tala för sig sjĂ€lv, oavsett omslag. Som helhet försöker vi skapa en kontakt och Ă„teranknytning med vĂ„ra rötter i Los Angeles, vĂ„r hemstad. Vi ville fĂ„nga oss sjĂ€lva och vĂ„ra lyssnare pĂ„ den platsen och i den kĂ€nslan, sĂ„ omslaget har referenser och anknytningar till staden, mĂ€nniskor och fĂ„glar med ”La Raza” – eller ”Rasen” som det betyder. Tanken Ă€r att det ska skapa en kĂ€nsla hos betraktaren.

Ni har ju funnits med ett tag, Ă€ven om det blivit lĂ€ngre och lĂ€ngre mellan albumslĂ€ppen och dĂ€rmed bandets tillfĂ€llen i rampljuset. Är det pĂ„ riktigt den hĂ€r gĂ„ngen?
Det Àr alltid pÄ riktigt! DÀremot klarar vi bara att arbeta pÄ ett visst sÀtt och med en viss insats; emotionellt sÄvÀl som ekonomiskt.

OK. Live dÄ, kommer vi fÄ chansen att se er live?
Helt klart. Vi kommer att spela live, nÄgonstans


Aha. Lite sÄdÀr lagom luddigt svar. Men du, om vi kollar pÄ skivor istÀllet dÄ. Ni har ju varit hos Metal Blade rÀtt mÄnga Är nu, hur ser planerna ut dÀr? Finns det nÄgra tankar pÄ en liveplatta, ÄterutgÄvor av gamla skivor eller kanske nÄgon samling?
Nja, jag vet faktiskt inte. Det jag dĂ€remot vet Ă€r att man gjort vĂ„r första EP ”Armored Saint” tillgĂ€nglig via iTunes, och att vĂ„ra tre plattor pĂ„ Chrysalis nu Ă€r tillgĂ€ngliga via de digitala sajterna.

DÄ fÄr vi hÄlla tummarna, helt enkelt!

Joey, som avslutning, hÀr kommer nÄgra snabba frÄgor skjutna frÄn höften:
1) Vilket album var bÀst 20009?
U2, ”No Line On The Horizon”!

2) Werock kör just nu lite focus pĂ„ just albumomslag, sĂ„ledes blir det intressant
 vilka omslag anser du vara de bĂ€sta som gjorts?
UFO ”Obsession”, BLACK SABBATH ”Black Sabbath” och sĂ„ tar vi
 EMERSON, LAKE AND PALMER ”Brain Salad Surgery”!

3) OK, till sist, den berömda öde ön.. vilka plattor tar ARMORED SAINT med sig?
Oj
 det fĂ„r bli EARTH, WIND AND FIREs ”Gratitude”, U2’s “The Unforgettable Fire” och KING’S X “Dogman”!

Perfekt, bra val allihop. Tack för intervjun!

/Robert Gustafsson

LÀs ocksÄ:
recensionen av La Raza.





Lämna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses stötande, innehćller personangrepp, reklam eller pć annat sätt inte följer vćra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »